IMF: COVID-19 FÖRVÄRRAR EXISTERANDE FINANSIELLA SÅRBARHETER

STOCKHOLM (Direkt) Den ekonomiska krisen i coronapandemins spår exponerar och förvärrar finansiella sårbarheter som byggts upp under ett decennium av extremt låga räntor och volatilitet.

Det skriver IMF i en bloggpost som sammanfattar delar ur deras nya finansiella stabilitetsrapport.

I tre kapital i rapporten tittar IMF närmare på tre potentiella svaghetsområden: riskfyllda segment av kreditmarknaden, tillväxtmarknader och banker.

"Om den pågående ekonomiska nedgången håller i sig längre eller blir djupare än vad som för närvarande väntas, kan den resulterande åtstramningen av de finansiella förhållandena förstärkas av dessa sårbarheter och orsaka mer instabilitet och till och med en finanskris", skriver IMF.

Den första sårbarheten är att riskfyllda delar av kreditmarknaden expanderat snabbt sedan finanskrisen, med potentiella sårbarheter som svagare kreditkvalitet hos låntagarna, likviditetsrisker hos fonder och en ökad sammankoppling. Positivt är dock att investerare inte belånar sig så mycket för att investera i dessa marknader och att bankerna inte är lika exponerade mot högränteobligationer som tidigare, vilket var faktorer som bidrog till finanskrisen för drygt tio år sedan.

I ett svagt scenario bör bankernas förluster på riskfyllda företagskreditmarknader vara hanterbara, enligt IMF, men förluster utanför banksektorn kan komma att bli mer betydande, vilket kan minska tillgången på krediter och leda till en längre och mer allvarlig recession. IMF uppmanar beslutsfattare att agera för att upprätthålla kreditflödet till företag och när väl krisen är över bör man göra en ordentlig genomlysning av marknaden för att upptäcka eventuella underliggande sårbarheter. Exempelvis kanske även aktörer utanför banksektorn borde regleras mer, givet deras allt större roll i de riskfyllda delarna av kreditmarknaden.

Den andra sårbarheten som IMF identifierar är tillväxtmarknader, som fått se stora kapitalutflöden under coronapandemin, dubbelt så stora i förhållande till BNP som under finanskrisen. Även om utflödena nu minskat understryker den dramatiska utvecklingen utmaningar kopplade till volatila flöden och riskerna de för med sig, skriver IMF.

Den långa perioden av låga räntor har uppmuntrat både långivare och låntagare att ta på sig mer risk, vilket resulterat i stora inflöden till mer riskfyllda marknader. Detta har i sin tur byggt upp skulder och ansträngda värderingar på vissa tillväxtmarknader och "frontier markets", som blivit mer beroende av utländska portföljflöden efter finanskrisen. IMF pekar på riskerna med den ökade volatiliteten i dessa flöden och de uppmuntrar tillväxtländer att hantera externt tryck genom att låta sina valutor försvagas. Interventioner på valutamarknaden kan övervägas om rörelserna blir oordnade, liksom tillfälliga kapitalkontroller om utflödena blir betydande.

Den tredje och sista sårbarheten är hur det låga ränteläget efter finanskrisen dämpat bankernas räntemarginaler och därmed deras vinster. En ihållande period av låga räntor efter coronakrisen lär sätta ytterligare press på bankernas lönsamhet de kommande åren.

IMF påpekar att livskraftiga banker spelar en avgörande roll i ekonomin. Kan bankerna inte generera tillräckligt med vinst har de mindre möjlighet att tillhandahålla lån och andra finansiella tjänster till hushåll och företag, och därmed svälts ekonomin på välbehövliga krediter.

Bankerna kan försöka höja avgifter eller skära kostnader för att minska pressen på lönsamheten, men det kan vara utmanande att fullt ut motverka den pressen. Samtidigt kan ett ökat risktagande från bankernas sida för att stärka lönsamheten bädda för problem längre fram.

IMF uppmanar därför beslutsfattare att snabbt hitta en balans som säkerställer finansiell stabilitet och sunda finansiella institutioner, samtidigt som de stöttar den ekonomiska aktiviteten. Olika strategier för att bevara och stärka kapital bör övervägas, inklusive begränsning av utdelning och återköp av aktier.

Under de kommande åren kommer dessutom myndigheter att behöva ta sig an några av de strukturella utmaningar som bankerna står inför, till exempel ta med den potentiella effekten av låga räntor i sina beslut och riskbedömningar. Övervakning av kapitalplanering och stresstester bör också innehålla scenarier med låga räntor under lång tid, "lower-for-longer", och styrkan i affärsmodellerna i en sådan miljö bör utvärderas. Slutligen menar IMF att tillsynsmyndigheterna också bör vara vaksamma på och förhindra all uppbyggnad av överdrivet risktagande som kan minska banksektorns motståndskraft.